Senarelagd läggtid (Bedtime fading)
Metoden innebär att läggtiden initialt anpassas till den tidpunkt då barnet spontant brukar somna, för att öka sannolikheten för snabb insomning. När barnet somnar snabbt och konsekvent tidigareläggs läggtiden gradvis. I forskning och klinisk praktik används bedtime fading oftast som en stödjande komponent i kombination med annan sömnträning, snarare än som en fristående metod.
Hur metoden fungerar
Föräldern observerar först vid vilken tid barnet faktiskt brukar somna och sätter den tiden som tillfällig läggtid. När barnet konsekvent somnar inom cirka 15 till 20 minuter flyttas läggtiden 15 minuter tidigare. Processen upprepas gradvis tills önskad läggtid uppnås. Metoden fokuserar på att anpassa sömntidpunkten snarare än graden av föräldrainvolvering. Bedtime fading kombineras ofta med andra strategier, exempelvis med gradvis utsläckning i studien av Gradisar et al. (2016)³, eftersom själva tidsjusteringen adresserar insomningssvårigheter men inte nödvändigtvis nattuppvaknanden eller andra sömnproblem.
Vad forskningen säger
Bedtime fading har visst stöd i forskning, särskilt inom pediatrisk sömnmedicin.¹ Metoden bygger på sömnfysiologiska principer om sömnhomeostas. Genom att skjuta på läggtiden byggs ett högre sömntryck upp, vilket underlättar insomning. Studier har visat att metoden kan minska tiden till insomning.² I den mest uppmärksammade studien av Gradisar et al. (2016)³ användes bedtime fading i kombination med gradvis utsläckning, vilket gör det svårt att isolera effekten av enbart bedtime fading. Sammantaget finns det stöd för att metoden kan vara ett värdefullt komplement, men evidensen för den som fristående intervention är begränsad.
Möjliga fördelar
- Innebär ingen gråt. Bygger på naturlig sömnighet
- Kan kombineras med andra metoder
- Fokuserar på timing snarare än beteendeförändring
- Kan upplevas som en skonsam och logisk metod
Utmaningar
- –Kan innebära en tillfälligt sen läggtid
- –Kräver tålamod, processen kan ta flera veckor
- –Passar inte om problemet främst handlar om nattuppvaknanden
Källor
- Piazza, C. C., & Fisher, W. W. (1991). Bedtime fading in the treatment of pediatric insomnia. Journal of Behavior Therapy and Experimental Psychiatry, 22(1), 53–56.
- Mindell, J. A., et al. (2006). Behavioral treatment of bedtime problems and night wakings in infants and young children. Sleep, 29(10), 1263–1276.
- Gradisar, M., et al. (2016). Behavioral interventions for infant sleep problems: A randomized controlled trial. Pediatrics, 137(6), e20151486.