Varför sover vissa barn sämre?

Det finns ingen enkel förklaring till varför vissa barn sover sämre än andra. Forskningen pekar på ett samspel mellan biologiska, psykologiska och miljömässiga faktorer.¹

Temperament

En av de viktigaste faktorerna är temperament. Barn som beskrivs som mer lättstimulerade eller intensiva tenderar att ha svårare att varva ner och somna.² Temperament är till stor del medfött och påverkar hur barnet reagerar på sin omgivning, hur lätt det låter sig lugnas och hur snabbt det övergår mellan vakenhet och sömn. En del barn har alltså en biologisk benägenhet att sova mer oroligt, utan att det beror på föräldrarnas insatser.²

Andra biologiska faktorer

Neurologisk mognad, genetiska variationer och medicinska tillstånd som reflux, allergi eller eksem kan alla påverka sömnen. Barn som föds för tidigt kan också ha annorlunda sömnmönster.¹

Miljö och förändringar

Ljud, ljus, temperatur och sömnarrangemang spelar roll, liksom förändringar i vardagen som att börja på förskola, få ett syskon eller flytta. Dessa faktorer kan både utlösa och förstärka sömnsvårigheter.¹

De flesta barn behöver hjälp att somna

Studier med videoövervakning visar att självständig insomning är undantaget snarare än regeln. Vid 3 månaders ålder somnade bara cirka 17 % av barnen regelmässigt om på egen hand efter nattliga uppvaknanden, och vid 12 månader behövde fortfarande hälften av barnen föräldrahjälp. Majoriteten lades dessutom ner redan sovande, vilket visar att även insomning vid läggdags sällan skedde självständigt.³

Sömn är inte linjär

Det är normalt att barn som sov bra en period plötsligt börjar sova sämre. Sjukdom, tandsprickning eller perioder av ny motorisk utveckling kan tillfälligt försämra sömnen. Sömn är en process med framsteg och tillfälliga bakslag, inte en rät linje uppåt.¹