Utsläckning med närvaro (Extinction with parental presence)

Hur metoden fungerar

Föräldern lägger barnet i sängen efter kvällsrutinen och lägger sig sedan på en madrass eller sitter på en stol i rummet. Föräldern låtsas sova eller undviker ögonkontakt och interaktion. Barnet får gråta utan att föräldern svarar, tröstar eller tar upp barnet. Till skillnad från stolsmetoden flyttar föräldern inte gradvis sin position. Målet är att föräldern ska kunna lämna rummet helt när barnet lärt sig somna självständigt.

Vad forskningen säger

Metoden har studerats i begränsad utsträckning som fristående intervention. Sadeh (1994)¹ beskrev en variant där föräldern var närvarande men inte interagerade. Mindell et al. (2006)² inkluderar metoden i sin genomgång av sömnträningsmetoder. Den delar verkningsmekanismen med klassisk utsläckning: att bryta kopplingen mellan gråt och föräldrarespons. Den fysiska närvaron kan dock minska förälderns oro. Evidensen är tunnare än för klassisk utsläckning och gradvis utsläckning.

Möjliga fördelar

• Föräldern är fysiskt närvarande, vilket kan kännas tryggare
• Kan vara lättare att genomföra för föräldrar som inte klarar att lämna rummet
• Bygger på samma princip som utsläckning, som har starkt evidensstöd
• Kan ge relativt snabba resultat

Utmaningar

• –Att vara i rummet och höra gråt utan att svara kan vara mycket påfrestande
• –Risk att föräldern ger inkonsekventa signaler (ögonkontakt, suckar)
• –Förälderns närvaro kan eventuellt förlänga gråtperioden jämfört med klassisk utsläckning
• –Mindre forskning än för klassisk utsläckning och Ferber